Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Nybyggarna vid Bocksjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till tufva, och då han kom öfver den kastade han af sin
näfverkunt.
»Här hvila vi,» sade han. »Nu spåra de oss icke.
Gräs och kratt på tufvorna resa sig nu i solhettan. Ha
de, som jag tror, ingen hund, skola de få leta länge innan
de finna oss. Hvila och sof,» tillade han, »jag vill vaka.
Ingen fara! Komma de ut på myren, hinna vi skjuta ned
dem innan de se oss.»
»Vi vilja lita på dig, Polko,» sade Munter, »men purra
en af oss om ett par timmar; du behöfver sofva en stund
du ock.»
När Munter vaknade var solen redan långt i väster.
Då han såg sig omkring fann han Ram lutad mot sin bössa
stående på post. »Res dig!» sade denne helt lågmäldt,
hvarpå han lade sig ned och Munter intog posten. Ett par
timmar därefter drogo männen från stället. Allt hade varit
tyst och ingen fara förmärkts.
»Vi fortsätta,» sade Polko sedan det började skymma
på. »Snart skall jag visa eder ett säkert ställe för natten.
Kom!»
Efter en liten stund varsnades ett stilla vatten. Vid
stranden däraf inträngde Polko i ett tätt vidjesnår, och
man stod vid utloppet af en liten bäck. Där låg en
fiskeflotte, hvilken han stötte ut. »Kom på, Ram och Piggen!»
sade han. »Jag skall snart komma efter dig, Munter.»
Så tog han en lång stake och sköt flotten ut på det
lugna vattnet. Den framgled ljudlöst mot en mörk
skogsdunge. »Det är en liten holme i sjön,» sade Polko till
kamraterna då han landade. »Följ denna lilla stig, så
finner ni vårt blifvande nattläger. Ni kunna nu, så mörkt
som det är, göra eld och koka. Ved finns huggen, så ni
behöfva ej bruka yxorna. Huggen höras långt i denna
lugna kväll.»
Snart landade äfven Munter och Polko på holmen, och
då de följt den lilla, knappast märkbara stigen och
genomträngt snåret, lyste dem till mötes en flammande eld.
Det var en liten jämn och afröjd plats, i hvars ena
hörn fanns en liten bod, en s. k. slogbod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
