Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Vapensmeden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nära vid, kom!» och så trängde de in i snåret, där
Pavo och Mårten Pekkelan stodo stödda mot sina bössor.
»Tre bössor och tre styfva karlar,» sade Lukas. »Jag
säger som jag förr sagt: ni gjorde klokt att stanna här i
skogen. Men hvad ha ni att lefva af? Här få ni väl svälta
ihjäl?»
Finnarna smålogo och sade sig hafva godt om mat ännu
för någon dag.
»Låt se!» sade Lukas. Från sina kuntar framtogo de
nu några bitar torkadt kött och en stor knippa nyss fångade
gäddor.
»Hur fånga ni gäddor utan nät?»
»Vi stinga dem med spjut under natten då vi lysa oss
med bloss, och snara dem om dagarna då vädret är lugnt
och solen varm.»
»Ni äro duktiga och fyndiga karlar,» sade Lukas, »och
platsen som ni valt är bra. Men jag vill föra er till en
bättre. Tag edra saker och gå i båten! Ni ha för nära
grannar här: ett slott på hvarje sida, och ej så långt borta.
Det är onödigt ni fiska eller jaga här. Vi ro öfver sjön till
ön som ni se där; den platsen är tryggare för er; kom!»
Så rodde de öfver sjön och in uti en liten vik, omgifven
af branta klippor och en mörk furuskog. Där landstego de
och funno snart en treflig mossbevuxen plats.
»Nu skola vi se hvad mor lagt i korgen och smaka på
bagarens bullar,» sade Lukas. »Ät,» sade han, under det
han själf skar för åt drängen. »Jag måste fort hem. Pekka
skall följa mig en bit på väg. I morgon skall ni höra af
mig så snart som möjligt. Kom nu, Pekka!» sade han sedan
denne ätit. »Korgen och öldunken lämna vi kvar. Gör den
tom till i morgon, go’ vänner! Det är eder väl undt.»
Då Lukas och Pekka rott en stund sade den förre:
»Här bor en fiskare, bekant till mig. Den skola vi tala
med. Ro i land!» sade han till drängen; »jag ser Isak fiskare
stå däruppe vid stugan. Ohoj! Isak! Kom, få vi språkas
vid!»
Mannen som anropats gick sakta nedåt sjöstranden, men
kommen närmare, påskyndade han sina steg och hälsade
Lukas gladt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
