- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
117

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Trollpackan. - 28. Befrielsen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilat och sammanträffat med Heyki. Pekka granskade ifrigt
spåren efter Heykis förföljare och sade till Pavo:

»Karlarne ha icke förföljt oss. De ha vändt om.
Antingen ansågo de oss manstarkare än vi äro, eller har deras
ondska lagt sig. Nu äro goda råd dyra. Det anar mig, att
i Vappus kunt förvaras de papper vi mottogo af Bertil
Haakasett. Vi måste rädda dem. Det måste du åtaga dig.
Här äro Heykis spår tydliga och lätta att följa, ty ingen af
svenskarna begagnar näfverskor. Således skall du snart hitta
till torpet där Heyki och Vappu tagit in. Med Heykis rock
och mössa på dig, skall du troligen utan invändning få taga
alla deras saker. Med dem må du skynda till flotten och
laga de komma i säkerhet. Jag vill söka befria Vappu, och
så mötas vi vid flotten.»

»Jag följer dig, Pekka,» blef nu, som alltid, Pavos svar
Det flög ett svårtydt drag öfver Pekkas ansikte, och han sade

»Nå väl då, till torpet!»

Med finnarnas vana och instinkt, samt ledda af spåren,
funno de snart torpet. »Må du nu försöka,» sade Pekka.
»Gå in; jag stannar här.»

28. Befrielsen.


Vid torpet var tyst och stilla. Dörren stod, som vanligt,
oläst, så att Pavo kom in. En röst frågade, hvem den
främmande var. På den svenska finnarna talade kunde
den frågande ej märka, att det icke var samma person som
förr varit inne, och det dunkel som rådde i stugan bidrog
äfven därtill. Pavo fick därför utan att motsägas hämta
finnarnas kuntar och Heykis bössa, och med ett tack för
godt kvarter kunde han aflägsna sig.

Pekka mottog honom med glädje och hviskade helt
tyst: »Framåt! Det gick så bra man kunnat hoppas. På
se, om vi fortfarande ha lyckan med oss.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free