- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
121

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Befrielsen. - 29. Gömstället.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att söka henne. Ty så många gånger vi gått fram och åter,
kunna de ej af våra spår se, hur många vi äro. Sannolikt
tro de oss vara flera. Visste de, hur svaga vi i verkligheten
äro, slutade de kanske icke söka oss. Måhända göra de det
icke heller; vi få vara på vår vakt. Låt oss se till och
dölja våra spår här vid landningsplatsen bättre.»

29. Gömstället.


En stund därefter sutto Pekka och Pavo åter på en
plats där de hade god utsikt. Sina spår i sanden både de
med riskvistar igensopat, och flotten hade de löstagit och
burit stockarna långt från älfven.

»De må komma, Pavo,» sade Pekka. »Vi skola nog reda
oss för långt större antal än det vi sett, och Vappus håla
skola de icke upptäcka. Men jag är orolig och bekymrad
för båda våra sjuklingar. Länge skola vi i denna på vildt
fattiga mark icke kunna uppehålla oss, och söka människor
här nära vid våga vi icke, ty ryktet om vårt slagsmål med
bönderna skall löpa omkring, och vi skola ofredas hvart vi
än vända oss. Vore vi bara i bergen, Pavo!»

»Ja, du säger något, Pekka!» sade han suckande. »Det
här är en lång dag,» tillade han en stund därefter. »Om
det snart ville bli natt, så vi kunde röra oss.»

»Sof en stund, Pavo! Jag har något att tänka på och
vakar i alla fall.»

»Ja, tack, Pekka! Jag är trött.»

Därmed lade sig Pavo på äkta finnmaner framstupa
med sina armar till hufvudgärd, och några ögonblick
därefter sof han djupt.

Han väcktes dock snart af Pekka, som sträckte ut armen
nedåt älfven, där en båt syntes komma uppför åt den plats
där finnarna slagit sig ned. Pavo rörde sig blott så mycket,
att han upplyfte hufvudet en smula, och kort därpå
hviskade han:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free