Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Elgskyttarna. - 31. Veteranerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sade jag icke det förut!» utropade Pavo och höll upp en
kula. »Den fann jag här i lungan. Du kunde sparat ditt
skott, Munter.»
»Jag skall komma ihåg det en annan gång, Pavo,» sade
denne godmodigt, »och elgen är ju i alla fall eder. Jag
skaffar mig snart en annan, ty i dessa skogar finnes nog
för oss och flera till.»
»Icke menade jag så, Munter,» sade Pavo ångerfullt.
»Jag ville blott säga dig, att har Pekka skjutit, så har
kulan träffat.»
»Om jag icke skjuter bom,» sade Pekka skrattande.
»Man gör bäst att icke skryta, Pavo. Hör, Munter! Vi
behöfva föga af elgen. Det förstår du nog, och egentligen
sökte vi åtkomma den för våra hundars räkning, emedan
de slitit ondt på senaste veckorna. Nu ha vi öfverflöd.
Tag därför så mycket af elgen du önskar. Vi hafva ju, som
du vet och säger, flera.»
»Ja, icke skall vi kifvas om den saken, ty nu följer ni
med mig hem till Svartsjön, och där skall ni gifva er
god ro och hvila upp både er själfva och hundkräken
era. Hvad vi behöfva för dagen af elgen tager jag, och
resten hämta vi i morgon.»
Pekka och Pavo kände sig tacksamma för Munters
inbjudning, och så tågade man af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
