Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Veteranerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i den klara morgonstunden i det fria mer klangfullt, och
då andaktsstunden var tilländalupen sutto alla tysta.
Då reste sig den svenske bonden och sade:
»Tack! Vore alla finnar sådana som ni, då skulle
helt säkert alla svenskar möta eder med vänskap och
förtroende. Men det är, tyvärr, ej så. Vi hafva alla hört
illa talas om många af eder, och, Gud bättre oss, från de
norra socknarna höres ve och klagan öfver en hop finnar
som slagit sig ned i skogarna där. Redan förliden höst
gjorde de mycken odygd i bygden, och under vintern ha
de plundrat och ödelagt många människor som färdats till
och från Norge, så det går en klagan och en jämmer öfver
allt land. De äro så talrika och oförvägna, så ingen vågar
gå emot dem i de stora skogarna, där de dölja sig. Ej ens
sina egna landsmän skonar denna vilda hop, ty i vår ha de
bränt en gård i Loos och ödelagt en annan.
»Det säges, att en eller två finnar med hustrur och
barn lämnat sina med möda och arbete förvärfvade hem och
dragit bort ur marken, och öfverheten har ännu icke kunnat
råda bot. Väl säga de röfvade finnarna, att dessa missdådare
icke äro af deras stam, men ingen tror, att svenskar skulle
fara så fram som dessa röfvare göra. Väl om finnarna
kunde straffa dem för att afvärja skammen och hatet emot
eder. Vi bo för långt från hvarandra och äro nog icke
tillräckligt manstarka mot en sådan stor och vild hop.»
Under bondens tal hade Pekka och Pavo växlat blickar
med hvarandra, och likaså Munter, Piggen och Ram.
Munter bröt tystnaden som inträdt sedan bonden slutat
tala med den frågan, om han vore riktigt säker på att
röfvarhopen vore finnar.
»Nej, det är jag icke, men, som jag sagt, det är nog
icke svenskar, oaktadt ryktet säger, att de tala svenska
blandad med ord som ingen begriper.»
»Vet du, hur lång tid dessa bofvar hållit till i den
marken?»
»Nej! Men för fyra å fem år sedan voro de där en tid,
men ha icke låtit höra af sig sedan förr än förliden höst.
Men om de äro desamma som huserade där förut, vet
ingen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
