Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Veteranerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Låtom oss lugnt öfverväga den saken,» sade Pekka.
»Mig synes svårt för eder att lämna edra hem. Edra hustrur
bli ensamma. Den tid vi behöfva kan icke beräknas, och
skördetiden tillstundar. Pavo och jag däremot hafva
ingenting som binder oss. Vi äro icke beroende af tiden.»
»Icke jag heller,» afbröt honom Ram ifrigt.
»Och Piggen och Munter lika litet,» sade denne med
bestämdhet i tonen.
»Vi måste alla följas åt,» sade Munter. »Hör Pekka!
Mina kamrater och jag kunna icke misstaga oss. Den af
Pavo beskrifne anföraren är, som jag sagt, Vargen, före detta
soldat som vi, så ock hans kamrater, fyra till antalet. Alla
ha varit soldater. Vi känna dem väl sedan många år. Vi
voro i sällskap på resan öfver hafvet och hit till Sverige.
Då skildes vi åt, men sammanträffade sedan på vår väg hit
upp till skogarna. De hade då redan begått ett bofstreck,
hvarefter vi hade ett nappatag med dem, som slutade illa
för Vargen. Efter den tiden äro vi dödsfiender, och hade
Vargen någon aning om att vi finnas här, skulle han utan
betänkande anfalla oss. Nu veta vi, hvar han finns, och nu
vilja vi göra honom kunnigt, att vi veta af hans bofstreck.
»Hvad vi vidare komma att göra, få vi rådas om, men
icke skall det talet gå i bygden, att han och hans sällskap
äro finnar, därom skall Munter draga försorg,» och nu
darrade hans starka stämma af undertryckt vrede. »Död åt
röfvarne! Det samma tänker du ock, Pekka, och däri gör
du rätt. Att du och Pavo beslutit straffa dem, är icke svårt
att förstå, men Pekka, de äro gamla soldater och tappra
karlar. I öppen strid skola ni komma till korta; därför få
ni ingalunda gå ensamma: vi måste följa eder.»
»Min far och hans kamrater stredo fordom med ryssarna
otaliga gånger och gingo fria, men de stredo på finskt sätt
och alltid i skogarna. Trots sin öfvermakt förmådde
ryssarna icke besegra dem; det var först för egna landsmän de
föllo. Jag tänker föra striden med Vargen och hans band
på fädernevis och hoppas, att Pavo och jag skola lyckas.»
»Har du betänkt, att Vargen kunnat öka sitt band med
andra vilda sällar? Det kan vara flera än ni sågo, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
