Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. Det tappade spåret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Pekka och Pavo sett sina vänner försvinna bland
träden stego de upp till bergets topp och lägrade sig där.
De ville se, om rök kunde varsnas i den tidiga
morgonstunden. Men ingen rök syntes, och intet ljud störde
vildmarkens tystnad.
»Är du säker om att rökarne icke voro längre bort än
att vi kunna nå dit i dag?» sporde Pekka.
»Nej, säker kan ju ingen vara på röken, Pekka. Den
drifver med vinden, och den rök jag såg dref mot norr.
Dock tror jag mig om att finna platsen där elden var då,
om ej vatten ligger emellan oss, hvilket nog är fallet, ty
du ser där två skilda dimflockar, den ena närmare, den
andra längre bort. Jag tänker vi hafva två strömmar att
öfvergå.»
»Rätt så, Pavo! Du förstår skogen bra. Vi hinna nog
icke fram i dag, hvilket visserligen varit bra, men det har
icke stort att betyda för oss. Låtom oss gå.»
Endast den ena strömmen hunno de öfver den dagen.
Därefter påträffade de en mark full af berg, höjder och
åsar, däremellan mossar och vatten, så att deras vandring
blef mycket besvärlig och den väglängd de tillryggalade icke
stor. Det var därför med glädje de från en höjd varseblefvo,
att marken sänkte sig och blef mer jämn, tills den afskars
af en bred och lugn flod.
Då de följande dag kommit nära toppen af en sakta
uppstigande höjd, förnummo de ljud af fallande träd och
yxans dofva hugg. Då stannade Pekka och lyssnade. Med
detsamma slog en brandlukt emot dem. »Funnet!» sade
Pekka. »Här i närheten var elden.»
Några steg till, och skogen ljusnade. Kort därefter
blefvo de varse ett par män som fällde träd. Pekka och
Pavo kommo helt nära de huggande innan de varsnade
dem. Genast böjde dessa sig ned och upptogo hvar sin
bössa, hvarpå de barskt frågade finnarna hvad de ville.
»Hälsa eder och hvila,» sade Pekka på finska, ehuru
mannen gjort sin fråga på svenska.
»Ni äro icke finnar,» sade han. »De komma icke till
skogen klädda i brokiga tröjor och ullmössor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
