- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
165

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 36. Ram.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller vid sjöstranden höll han sig hela dagarna. Mat och
vatten satte han till henne hvar morgon sedan han sett om
de såriga fötterna, hvilka nu, tack vare hans omsorg, blifvit
mycket bättre, och sedan aflägsnade han sig. Vi veta af
det föregående, att Ram var mycket tystlåten och föga fallen
för samspråk. Det var endast under de första dagarna sedan
han träffat Pavo som han låtit orden flöda. Nu, sedan han
kom i enslighet igen, återtog han sin gamla vana. Kanske
ville han ej heller plåga den sjuka med frågor. Hon skulle
väl då hon blef frisk själf låta höra af sig.

Detta inträffade en dag då Ram kom från älfven
medförande en knippa fisk. Då stod hon utanför pörtet. Han
trodde knappast sina ögon då han fick se henne. Ty nu
var hon rentvättad och kammad, och hennes kläder voro
hopsydda efter omständigheterna. Det var ej längre den
vedervärdiga figuren han funnit i busksnåret, utan en behaglig
kvinna med milda ögon och förlägen uppsyn. Hon syntes
villrådig hur hon skulle hälsa sin beskyddare. Också teg
hon tills Ram tilltalade henne och tillkännagaf sin fägnad
öfver att se henne uppe och jämförelsevis kry.

»Tack du!» sade hon och räckte honom handen, och så
tog gråten öfverhanden, och hon började skälfva.

»Du har gått upp för tidigt,» sade Ram, »du är ännu
för klen att vara uppe. Gif dig ro ännu någon dag!»

»Ah nej,» sade hon, »det är icke det. Jag blef bara
glad då jag fick se dig, men snart är jag stark igen. Så
mycket fisk du fått, far!»

»Ja, icke behöfva vi svälta,» sade han. »Jag skall snart
hafva några fåglar också,» och därmed tog han bössan och
gick upp åt bergen.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free