- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
188

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 39. Förberedelser. - 40. Vargen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att få fotfäste på. En sådan fanns alldeles vid vattnet, där
en lossnad klippa lämnat tillräckligt rum att röra sig på.

»Jag måste försöka, Pavo,» sade Pekka, i det han aftog
sina kläder. »Kommer jag icke åter, så säg finnarna, att de
måste göra sitt bästa.»

»Låt mig försöka, Pekka!» sade Pavo.

I och med detsamma klef Pekka ned i vattnet och
försvann i den djupa skugga den branta klippan kastade
däruti.

Pavos hjärta klappade våldsamt, och till det yttersta
ansträngde han sin hörsel: intet ljud kunde förnimmas.
Stunden blef lång som evigheten. Slutligen vred Rakki på
hufvudet: han hade stått och stirrat i djupet där hans
husbonde försvunnit. Pavo började hoppas och sträckte sig så
långt utom klippväggen han förmådde, och se, där kom ett
svart föremål, som växte och närmade sig, och Pavo hade
nära nog uppgifvit ett fröjderop då han tydligen såg båten
och snart kunde fatta den med handen. Ögonblicket därpå
stod Pekka på klippan bredvid honom.

*


40. Vargen.



Efter sitt möte och napptag med Munter hade Vargen
först varit ursinnig och velat förfölja honom. Men som vi
veta, hade hans följe satt sig däremot. Det blef snart klart
för dem, att de själfva skulle bli förföljda och
efterspanade, och Vargen kom snart till insikt om, att hans
mord på krämaren på öppen landsväg ej långt från en
befolkad ort varit en dumhet. Han följde därför utan knot
Jämten, som syntes känna till trakten, genom skogarna, tills
de kommo allt längre och längre mot norr. Då man så
under flera dagar påskyndat sin marsch, började han känna
sig trygg och föreslog, att man borde se till att kunna göra
något kap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free