Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 40. Vargen.
- 41. Hur råtthålen tillstoppades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
41. Hur råtthålen tillstoppades.
Då Pekka klädt sig och styfheten i lederna efter det
kalla badet något gifvit sig vinkade han åt Pavo, hvarpå
de varsamt stego i båten och förde den framåt tills de
påträffade Ram och bonden, som stodo närmast stranden. Här
stannade de. Då Ram varsnade båten, förstod han, hvilka
de voro och hvilket vågstycke de utfört. Han grep stadigt
i båten och drog den varligt upp på stranden, hvarefter han
fattade Pekkas hand och skakade den kraftigt.
»Tag Pavo med dig, Ram, och ro ut till skäret midt
för ingången till hålan; döljen er där så godt ni kunna.
Posten är viktig och farlig nog, ehuru skotthållet är långt.
Men du vet, att röfrarne stå högre än ni: kulorna kunna
hinna fram. Men ni få se till, att ingen undkommer den
vägen. Föröfrigt veta ni, hur ni skola handla.»
Pavos och Rams kun tar flyttades ned i båten, och tyst
som en ande gled denna ut på vattnet.
Pekka följde den med ögonen tills den försvann i
mörkret. Därpå gick han uppåt berget från man till man af de
postande bönderna, af hvilka, enligt Munters order, hvarannan
sof och hvarannan vakade. Han talade sakta vid dem och
frågade, om de märkt något ljud, men alla svarade, att allt
hittills varit tyst.
Då Pekka kom upp på berget träffade han Munter,
som kom häftigt emot honom och sade, att de nu stode
nära hålans ingång, ty stundom hade han känt röklukt.
Han föreslog Pekka, att de skulle rycka fram en bit och
noga undersöka marken.
»Vi ha snart ljusningen, Munter; låtom oss afvakta
den. Vi kunna eljes gå förbi ingången och få bofvarna i
ryggen på oss, ty vid första gryning göra de allarm.»
Därpå omtalade han, att båten vore i finnarnas ägo, och
dess förlust skulle, om ej förr, vid dagens inbrott
upptäckas.
Munter gnuggade händerna af förnöjelse och sade, att
nu vore bäst vara vaken. Han ville gå och väcka alla man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0208.html
