Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 42. Minor och kontraminor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville de fly, hade de ju två vägar öppna: öfver sjön och
genom den nya gången.
Man blef till sist öfverens om att ingen fara vore för
handen, och lika ense var man ock, att om man nu sedan
hålan en gång var upptäckt måste begifva sig af till någon
annan trakt. Hvart, hade man god tid att fundera ut, och
så utsattes vaktposter, och de lediga af stigmannen slogo
sig i ro vid det af säterjäntorna bryggda ölet.
Både Vargens och Jämtens ro var dock skenbar. Väl hade
den förre i det korta ögonblicket icke sett annat än bönder,
men han anade, att de hade någon mer kunnig man till
anförare, och Jämten hade redan yttrat, att på skäret låge
soldater. Så snart mörkret inträdde uppstod Vargen och
gick fram till bröstvärnet, och dit kom äfven Jämten.
»Hur tänker du nu?» tillropade han Vargen.
»Jag tänker se mig omkring,» sade han och slank in
på nedgången till sjön. Några ögonblick därefter var han
åter vid Jämtens sida och sade:
»Båten är borta!»
På rösten hördes, att Vargen var upprörd.
»Vi äro illa däran,» svarade Jämten; »bönderna ha män
med sig som bestått strider förut.»
»Jag börjar tro det,» sade Vargen; »men vi måste känna
deras ställning och styrka. Bort till nya gången, och ut
att spana!»
Han tog ett steg, men då lade Jämten sin hand på
hans axel.
»Vänta!» sade han, »den vägen är vansklig att gå. Du
må stanna hos oss. Låt Småländingen företaga den färden.
Du känner hans fyndighet och list.»
Därpå gingo de in i hålan och meddelade kamraterna
förlusten af båten, och den karlen som under natten haft
vakten fick uppbära hårda ord.
Småländingen var genast lifvad för en rekognoscering
och rustade sig med yxa och pistoler, hvarpå han gladt
begaf sig utaf. List och spioneri passade bra för hans
skaplynne. Med kattlika steg smög han genom gången till
luckan, mot hvilken han satte sin axel för att upplyfta den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
