Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 46. När vintern gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vore bäst för dem att stanna där de voro. Och så satte man
ut sina bäfverfällor, och jakten vidtog med allvar, då det
var nödigt anskaffa förråd för vintern.
Det var gifvet, att dessa vana och skickliga jägare skulle
lyckas, och redan då första snön kom hade man
vinterbehofvet fyldt. Äfven bäfverfångsten hade varit gifvande.
Man hade mer än ett kälklass af hudar och skinn, och då
passande före inträffade gjorde Pavo och Ram med kälken
en färd till Svartsjön, för att anskaffa mjöl och salt. Pekka
företog ensam en tur till närbelägna fjäll.
Redan före vinterstormarnas utbrott hade hvar och en
utfört sitt arbete, och då snön föll, stormen hven och hopade
drifvor i all mark sutto våra tre dreffinnar i lugn i det
varma pörtet.
Finnarnas hvilo- och samtalstid var inne, och nu
berättade Pavo, att Munter och Piggen lyckligt och väl kommit
hem från sin tur till Helsingland, medförande böndernas
aktning och välvilja för dem och de andra finnarna.
Smale Hans tjänade nu som dräng hos Piggen och var,
som Pavo sade, en annan människa, välklädd och språksam.
Munter hade hälsat Pekka, att ville de slå sig till i närheten
af Svartsjön, funnes där land till nybyggen för både honom
och Pavo, och hjälp kunde de räkna på af både honom och
Piggen.
Äfven de båda Svartsjöfinnarnas hustrur hade hälsat
Pekka, att han borde slå sig ned hos dem. Han skulle bli
välkommen, och bra hustrur skulle de skaffa både Pekka
och Pavo; det vore ej ondt om sådana i deras hembygd.
Både Pekka och Ram logo då de mottogo dessa
hälsningar, men yttrade icke sina tankar.
Så förgick den hårda årstiden. Julen var öfver, och
dagarna förlängdes. Solen dröjde dag för dag allt längre
kvar i den trånga dalen, och finnfågeln lafskrikan pysslade
redan vid sitt bo. Då sade Ram en dag:
»Jag går att träffa min son Nila.»
»Pavo skall följa dig, Ram. Han är väl känd i
markerna. »
»Ja far, jag vill följa dig,» sade Pavo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
