- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
223

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 46. När vintern gick. - 47. Hos gamla bekanta.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Jag tror icke vi ha att vänta något infall af danskarna
förr än marken blir bar och vägarna upptorkade. Då gäller
det den stora bygden och svenskarna. Icke heller komma
de till oss i skogarna så länge vårvattnet fyller alla älfvar
och bäckar. Men i alla fall skola vi skynda på; det är godt
att vara i ordning.»

Dessa ord yttrades af Pekka då de följande morgon
voro färdiga till uppbrott.

»Det samma som du säger ock folket där hemma, men
det är skillnad på här och där. Där är marken redan bar
i dalarna och snön i full smältning.»

»Du har rätt, Pavo.»

47. Hos gamla bekanta.


Två dagar därefter voro våra jägare hos gamle
Pekkelan. Han själf var hemma, men alla hans söner hade gått
ut att möta finnarna på åsen mellan Dalby och Midskogen,
där man skulle hålla rådslag. Han förplägade männen väl,
men yrkade på skyndsamhet, på samma gång han beklagade,
att han själf na vore för gammal och svag att kunna följa
dem.

Då Pekka och Pavo följande afton nalkades den
uppgifna mötesplatsen vid Borangssjön upptäckte de redan på
afstånd finnarnas rökar, och snart anropades de af en
utpost, som visade dem till den eld där de kunde träffa
finnarnas förman.

Ett högljudt sorl uppstod bland de församlade finnarna
då de varseblefvo Pekka. Flera gingo emot honom, och
främst af dem Matts eller, som han numera kallades; Unga
Pekka Huskoinen, Ram och Nila. Sedan man ledsagat
honom och Pavo fram till eldarna blef han välkomnad och
tackad för senast. Bland dem som trängde sig först fram
till Pekka, sedan han hälsat sina närmaste, var en ung
man, nästan gosse, som tog honom i famn och ruskade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free