Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 48. Ole Fjældstuens tjäderjakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Satans karlar äro ni!» sade han. »Fånga Ole
Fjældstuen på tjäderleken! Har man hört ett sådant
rackarstreck! Nej, aldrig! Jag önskar ni icke vore svenskar; det
var bra gjordt, och hade ni ej bundit mina händer, hade
jag väl lust slå er i näfven.»
»Slå till, Ole!» sade Pekka, med detsamma hans knif
afskar Oles band. »Pekka Huskoinen och hans kamrater
ha ingen ovän i Norge.»
Men Ole kom sig icke för att bruka sina frigjorda
händer strax. Han bara såg och såg på den reslige Pekka, och
så sade han:
»Är detta Pekka björnskytten, så är detta ock Antti
stornäfve, och eder vill jag räcka båda mina händer. Ha
ha!» fortsatte han, »fångad af en tjäder! Aldrig skall jag
glömma detta, och ingen i vår bygd skall tala illa om Ole
Fjældstuen, då de få höra, att det var Pekka och Antti
som så lurade honom. Dem känna vi nog. Var ej grätt
på Ole, och tro icke, att det är första gången han är i
skogen, men detta var då för lustigt, ha ha!»
»Upp med säckarna nu!» sade Pekka. »Vi ha mer att
göra denna natt, och Ole är hungrig, han som ingen säck
haft med sig,» tillade han leende.
»Jaså, vet ni det ock,» sade Ole. »Ni är då, som jag
sagt, ena satar, och maken till skogskarlar finns icke.»
»Håll Ole sällskap, du Antti!» sade Pekka. »Pavo och
jag skola gå bort och hämta Oles kamrater och hans kunt.
Vi komma åter så snart vi kunna.»
»Bind mig!» sade Ole; »eljes tro de fördömda danskarna,
att jag gifvit mig godvilligt. Jag var dum som någonsin
åtog mig att visa dem vägen.»
»Tids nog med bindningen,» sade Antti, »då vi få höra,
att de komma. Men bössan din gömmer jag, och utan eld
får du sofva i natt.»
Under detta tal hade Pekka, Pavo och de båda hundarna
försvunnit.
Då Pekka och Pavo anlände till danskarnas lägerplats
voro dessa ännu vakna och undrade, hvad som kunde
uppehålla Ole Fjældstuen. Att två af de tre vid elden voro
danskar, hade finnarna redan förstått af deras uttal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
