Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 50. Korpen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min fader var redan då jag var barn den äldste i
släkten och dess öfverhufvud. Hans råd och föreskrifter
följde alla. Ingen vågade klandra eller motsätta sig dem,
hur stränga och hårda de än mången gång voro. Då jag
föddes dog min mor och jag togs om hand af min faster, som
sedermera skötte min fars hus. Hon var en äldre och
allvarlig kvinna, sträf och sträng som min fader. Hon ägde
en gård, hvaraf hon njöt årliga inkomsten, och hade, som
man sade, mycket penningar. Var hon sträf och sträng mot
andra, var hon dock mot mig så vänlig, kärleksfull och
efterlåten, att det väckte uppseende i huset. Jag ägde två
bröder äldre än jag. De däremot visade icke några tecken
till kärlek för mig, utan retades tvärtom med mig och
agades därför ofta nog af min barska faster, och jag
försummade icke heller att skvallra på dem tidt och ofta, hvadan
släktkärleken oss emellan icke ökades.
Först då min äldste bror utskrefs till kriget och skulle
bort — jag var då omkring åtta år — förstodo vi, att ett
band fanns oss emellan, och jag grät rätt mycket då han
gick. Efter den dagen blef ett bättre förhållande mellan
mig och min yngre bror, ehuru vi allt emellanåt retades
med hvarandra och jag skaffade honom förargelse. Grills,
som redan då tjänade hos min far, och min bror voro
jämnåriga, och äfven med honom retades jag ofta och
skaffade honom många ledsamheter. Grills hämnades då han
träffade mig och ingen såg oss, och i flera år voro vi osams.
Blott en liten bit från oss låg herrgården. Baronen var
nästan jämt ute i kriget, men hennes nåd var hemma med
barnen, två flickor, jämnåriga med mig, samt en gosse, några
år äldre än flickorna. Under baronens bortovaro var ofta
knappt nog för hennes nåd och barnen. Egendomen kunde
icke skötas med fördel af de gamla gubbar baronen
lämnat hemma, och ibland gingo hela år om innan han skickade
hem något. Vid sådana tillfällen då hennes nåd var strandsatt
sände hon efter min far och sökte hjälp, och då han en
gång låg sjuk gick faster i hans ställe, och mig tog hon
med. Under det hennes nåd och faster talades vid började
de små flickorna leka med mig, och efter den dagen träffades
vi hvarje dag, först i björkbacken som skilde våra hem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
