Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 54. När kasarna brunno.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undfägnade med hvar sin bunke mjölk, kom den
efterlängtade stunden då man skulle få höra nyheterna.
Matts kände till den saken väl, hvarför han ock, strax
han tackat för undfägnaden och under det han karfvade
sin tobak, tog till ordet: Öfverheten, sade han, hade kommit
till kunskap om, att något ytterligare anfall af danskarna
icke vore att förvänta nu sedan det blifvit så kallt. De
hade gått hem, och därför hade också bönderna fått hemlof.
Det vore blott knektar kvar för att bevaka skansen och
gränsen. Nu hade han rest hit för att hälsa på sina gamla
jaktkamrater och vänner, och föreslog, att de gemensamt
skulle göra en jakt på några dagar och sedan följa honom
till hans hem.
»Per, sonen min, ville ändtligen ut för att träffa er.
Visst har polacken gått illa åt honom, men ännu är han
karl till att göra hvad som helst, och jag är glad öfver att
ha fått hem honom så pass som han är. Ondt har han
slitit på alla sätt, men det är öfver nu, och en sådan kung
som den vi hafva finns ej i hela världen, säger Per, och så
säga de andra knektarne med; polacken har han klätt så
han rättar sig aldrig mera, och kommer han nu, som Per
tror, åt dansken, så plockar han honom så små som gryn.
Tocken kung har vi, och för resten är Per god att säga
eder detta själf. Men hvad säger ni, vill ni åt skogen?»
Därtill förklarade sig finnarna mycket villiga, ty jakten
hade legat nere på sista tiden, och nu behöfde de se till
att få något till huset innan snön blefve för djup. Det var
gifvet, att dessa ifriga och skickliga jägare skulle lyckas i
sin jakt, ehuru den icke blef långvarig, ty en skarp köld
hade de sista dagarna gjort jakten svår och slutligen drifvit
finnarna och deras gäster hem. Matts fick sin släde full af
elgkött och reste hem, sedan finnarna lofvat att snart komma
efter.
Under den tid man väntade danskarnas infall hade en
del af finnarnas sysslor blifvit åsidosatta, som först måste
verkställas innan de ginge att gästa sin vän där nere i
svenskbygden. Och då detta inträffade hade väderleken
kastat om, och snön föll lätt och lös på den hårdt tillfrusna
marken. Finnarna beslöto därför att afvakta bättre skidföre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
