Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 55. På Värmelns strand.
- 56. Fallen på sin post.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
piporna kom samtalet i gång mellan finnar och bönder.
Hade något groll förut varit mellan de nu sammanförda
männen, var det glömdt.
56. Fallen på sin post.
Redan före böndernas ankomst hade man utsändt
spejare. Antti hade afrest i kaptenens släde, medförande en
kamrat och sina skidor. Han skulle åka så långt han
vågade och sedan på skidorna närma sig fienden, för att så
nära som möjligt bespeja honom. Pekka hade gått ännu
längre i försiktighet och utställt några poster framåt vägen.
Hvar och en af dem skulle hastigt tända ett bloss och
hastigt släcka det så snart han märkt, att hans närmaste
man gjort på samma sätt. Genom denna signal skulle man
hastigt bli varnad, om fienden skulle visa sig. Lugnad
genom dessa anordningar, kunde man med trygghet
öfverlämna sig åt hvilan.
Under natten föreföll ingenting som störde den lilla
truppens ro. Man sof i god ro tills stjärnorna visade, att
man var nära morgonen. Då dagsljuset inträdde stod man
redan färdig till uppbrott. Man väntade blott, att de
utsända spejarna skulle återvända. För dem af bönderna som
icke hade gevär hade stig blifvit upptrampad inne i skogen,
och de stodo redan uppe på berget.
Solen gick upp, rimfrosten glittrade som diamanter på
trädens grenar, och snart låg hela landskapet i en klar
belysning. Men ännu syntes ingen Antti, och man såg
närmaste utpost lugnt vandra af och an på vägen. Allt högre
steg solen. Då såg man ändtligen, hur närmaste utposten
försvann från vägen, och snart blef den väntade Antti
synlig. Han körde raskt, hans rimmade fåle flåsade häftigt.
Emot sin vanliga säflighet hoppade han raskt ur släden,
och utan att gifva sig ro att hälsa sade han barskt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0291.html
