Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 56. Fallen på sin post.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förekom, fortsatte de. Så kommo ett par till, och så flera,
tills förtruppen, eller, som Antti sagt, ungefär femtio ryttare,
blef synlig. De redo icke tysta, utan pratade och skämtade.
Efter dem kommo slädar fulla af folk, och slutligen
packslädarna med sina körare och sin betäckning. Då eftertruppen
blef synlig bort åt vägen, höjde Pekka sin bössa, så gjorde
äfven hans närmaste man, och så alla undan för undan.
Och så small det utefter hela linien. Häst efter häst
störtade. Nu hördes skrik och kommandorop. Skott efter skott
smattrade, riktade mot skogen, där den blå röken från
finnarnas bössor förrådde, hvarifrån de dödande loden kommit.
Omedelbart sedan finnarna lossat sina skott hade de
kastat om skidorna och löpt upp på berget till
samlingsplatsen, och här sammanträffade de alla oskadade. De mot
dem riktade skotten hade uppfångats af de tätt stående
träden. Så snart Pekka såg, att alla slutat laddningen
ordnade han sina finnar på linie igen, och så stod man
afvaktande ett möjligt anfall.
Bland fienden uppstod en stark förvirring. Det ena
kommandoropet aflöste det andra, hästar och slädar vräktes
undan, så att vägen blef fri, ryttare och soldater rusade ut
på isen och slöto sig tillhopa i ordnade led samt marscherade
därefter så långt ut på sjön, att kulor från skogen och
bergfoten icke kunde nå dem. De voro beredda att
mottaga det anfall de väntade. Anfallet uteblef; man stod där
undrande och väntande. Finnarna å sin sida likaledes. De
väntade, att fienden skulle fortsätta sitt tåg, då de ville
förfölja honom.
Helt plötsligt förnams ett litet rassel bakom finnarna,
och ögonblicket därpå framskymtade en skidlöpare, och så
en till. Då ljöd Pekkas röst:
»Vi äro omringade! Tillbaka uppåt skogen! Vi måste
slå oss igenom!»
Nu smällde skott på skott från båda sidor. Det var
norrmän mot finnar, skidlöpare som de. Och nu började
en af dessa långvariga och egendomliga strider som af våra
förfäder utkämpades i gränsskogarna. Man slogs man mot
man, tog skydd, sköt och gick framåt, sköt och drog sig
tillbaka, allt efter som det lämpade sig; hvar och en var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
