Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Moster Milly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ersättningsanspråk, som gjordes hos min mor för
sönderslagna fönsterrutor eller annan tillfogad skada;
ofta med rätta det medger jag, men även ofta, fastän
jag var alldeles oskyldig. Slutligen blev jag ansedd
som en verklig plåga för hela trakten, och varenda
en, undantagandes min mor och moster Milly,
förklarade det var hög tid, att jag skickades till en
skola.
En afton var hela familjen församlad kring
tebordet i vardagsrummet. Jag hade satt mig helt
stilla och anständigt i ett hörn, – ett säkert tecken,
att jag funderade på något skälmstycke, vilket även
var fallet; ty jag höll på att lägga litet krut i min
mormors snusdosa, som jag hade smugit undan,
endast på det att hon utan fara för liv eller lem skulle
få "lukta krut" som de säga till sjöss, – då den
gamla frun sade till min mor.
– Bella, skall då pojken aldrig komma i skola?
Han blir ju alldeles bortskämd på det här viset.
– Vad är det som så skämmer bort honom,
mamma? inföll moster Milly – att komma i skola?
– Prata inga dumheter, barn. Du är själv lika
god som pojken, svarade mormor. Pojkar bli aldrig
bortskämda genom att få uppfostran, men väl flickor
ibland.
Huruvida min mor tog detta för en pik, som
syftade på något ur hennes eget liv, vet jag ej, men hon
svarade ganska vasst:
– Jag tror inte ni förlorat på att jag fått
uppfostran, min mor, ni skulle annars inte nu vara här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
