Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Ombord på fregatten Calliope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt tämligen säkert. Se, vi sträcka upp bra mot
land.
– Vad heter ni? frågade jag.
– Peggy Pearson; jag kan visa er min vigselattest.
De kunna icke säga något annat illa om mig, än att
jag tycker om brännvin, Gud förlåte min syndiga
själ!
– Vad är orsaken till att ni är så kär i sådant
nu; ni sade ju, att ni icke tyckte om det, då ni gifte
er?
– Det må ni väl fråga. Det kommer sig av
smuttningen. Jem tog mig på sitt knä och
envisades, att jag skulle smutta. Jag gjorde det för att
göra honom till viljes, fastän jag blev sjuk i början;
men efter någon tid bekom det mig ingenting. Och
sedan, ser ni, då jag stod vid sjöporten med de
andra kvinnfolken, när det blåste kallt och
skummet stänkte oss våta, så att vi höllo händerna
invecklade i våra förkläden, medan vi tittade efter någon
båt, som skulle komma i land, skickade de ofta
efter ett halvkvarter, och hade mig då också att ta
en tår, och så gick det undan för undan. Så hade
James mig att skaffa brännvin ombord till sig, och
jag tog mig då alltid något med honom; men vad
som mest fördärvade mig var, att jag hörde något
om James, då han låg i Plymouth, som gjorde mig
svartsjuk, så att jag för första gången söp mig pirum.
Se’n så var det förbi med mig; men, som jag nyss
sade, det börjades med att smutta, gud nås! men
nu är det som det är. Säg mig, vad som hänt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
