Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Ombord på fregatten Calliope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välsigne dig och uppehälle dig i din stora sorg. Var
övertygad, att jag städse är din uppriktigt tillgivne
Percival Delmar.
Det är således sant, mumlade jag; här har jag det
av hans egen hand. Jag vek ihop brevet och
stoppade det på mig. Du och jag skola aldrig skiljas,
det är säkert, mumlade jag. Jag kunde knappast
draga andan av rörelse, och satte mig ned, för att
hämta mig. Efter ett par minuter tog jag åter upp
brevet och läste det ännu en gång. Och han är
min far och älskar mig, men vågar icke visa det,
och ämnade göra mera för mig, än han någonsin
lovat min mor. Jag kysste brevet innerligt och
stoppade det åter på mig. Men vad skall jag nu
göra? Min mor skall fråga mig efter brevet, men
aldrig skall hon få det; varken tårar eller hotelser
eller böner skola någonsin förmå att skilja mig ifrån
det. Vad skall jag göra? Ingen har sett mig,
ingen vet, att jag varit här. Jag skall genast vända
om och gå ombord på fregatten igen; det blir det
bästa.
Jag var så upptagen av mina betraktelser, att jag
icke hörde fotsteg i trappan, innan de voro så nära,
att jag ej kunde hinna undan. Jag tänkte endast
på att skydda mig själv. Av fotstegen hörde jag
att det måste vara mormor, som kom traskandes i
listskor. Genast fattade jag mitt beslut, blåste ut
ljuset och, med ena armen upphöjd, den andra
utsträckt, munnen vidöppen och med stirrande ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
