Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Om jag bröt mitt löfte nyss, så var det ditt
fel, svarade Vincent lugnt. Jag är ledsen däröver;
mer kan jag inte säga. Jag ämnade hålla det, och
till bevis härpå vill jag nu uppfylla mitt senare löfte.
Du må gå.
– Jag tackar er därför. Jag önskade blott, att,
då jag nu skiljes från er, jag kunde lämna er med
känslor av välvilja och icke – jag måste säga det
rent ut – av fasa och avsky. Kapten Vincent, låt
mig ännu en gång bedja, såsom en sista ynnest, att
ni skonar dessa stackars människor.
– Efter du är så särdeles intresserad för denne
oduglige gamle man och detta ännu onyttigare barn,
svarade Vincent med bittert skämt, så vill jag göra
dig ett förslag. Du har din frihet. Vill du avstå från
den och bli kvar här, så framt jag låter dem gå fria
med skonerten? Välan, gör nu ditt val; ty jag svär
vid min färg, att, i samma ögonblick du sätter av
från sidan, gå de i sjön.
– Mitt val är då gjort, svarade jag, enär jag
visste, att, då han svor vid sin färg, så var det
allvar. Giv dem friheten, och jag blir kvar här. Jag
anade icke då, vad jag skulle komma att få utstå för
detta beslut.
– Må så vara! återtog Vincent, vände sig sedan
till en av styrmännen och sade:
– Låt dem följa med negrerna. Hissa upp
båten, då den kommer tillbaka, och segla till
mötesviken. Därpå gick han ned.
– Ni är räddad, sade jag och gick fram till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
