Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Jag blir befordrad till löjtnant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför fram till officeren och bad att få tala
avsides med honom. Jag sade honom då, att jag nyss
kommit ifrån en Crimps hus, nära Stonehouse,
varest jag lämnade i sina sängar trettio de bästa sjömän,
som trampat ett däck, och, sedan jag nu själv blivit
pressad, ville jag gärna säga honom, var de voro,
så att han kunde taga dem allesammans.
Officeren knep ihop läpparna, liksom ville han
säga:
– Du är mig en äkta skurk, som förråder dina
kamrater; men beslöt likväl genast att begagna sig
av underrättelsen.
Utan att yttra något vidare, befallde han allt
folket att gå ut, satte mig emellan två mariner, för att
hindra mig ifrån att rymma, och tillsade mig att visa
vägen. Jag sade till officeren, att huset måste
omringas, så framt sjömännen icke skulle slippa
undan, och att detta måste ske mycket försiktigt,
helst där fanns en stor hund, som säkert skulle göra
alarm. Mitt råd efterföljdes och, sedan
manskapet blivit utställt, avancerade alla långsamt fram
emot huset. Hunden började skälla, såsom jag hade
förutsett och kort därefter stack "Crimpen" ut
huvudet genom ett fönster och blev varse, att
pressgången var utanför. Alla försök att bryta sig in
voro fåfänga, emedan dörrar och fönster i nedre
våningen voro försedda med järnstänger.
– Finnes intet medel att komma in i denna kula?
frågade officeren mig.
– Jo, sir, jag skall försöka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
