Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Jag blir befordrad till löjtnant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmådde jag knappt åter samla mina tankar; jag såg
Bob Cross emellanåt, och hörde, att någon jämrade
sig och talade. Det var kommendörkaptenen, vars
feber ännu fortfor och som var i en mycket
farlig belägenhet. Först emot aftonen, tjugofyra
timmar efter duellen, kunde jag fullständigt reda mina
sinnen. Jag vinkade åt Bob Cross, att jag ville
dricka. Han gav mig litet limonad – det smakade mig
som nektar. Därefter gick han ut efter doktorn, som
kom in och undersökte min puls.
– Nu är det ingen fara, min gosse, sade han.
Laga, att ni får sova gott i natt också, och i
morgon har ni ingenting annat att göra, än att friskna
till igen.
– Var är jag sårad
– Ni har fått en kula i axeln och en annan i
höften, men båda äro uttagna. Den ena, som var
i höften, hade träffat en viktig åder, och
blodförlusten var så ymnig innan vi fingo er hit, att jag
en stund trodde det var förbi med er. Ert liv
hängde på en tråd, under flera timmar. Vi få tacka
Gud, att allt nu är bra igen. Ni har ingen feber
och er puls börjar kvickna till.
– Hur är det med kommendörkaptenen, sir}
– Så illa som det kan vara; men jag har hopp om
att en lycklig brytning snart skall inträda.
– Än kapten W., sir?
– Han är död, stackars karl, och har
påtagligen visat att hans feber icke var tillgjord, så att
rödrockarna skämmas icke så litet – och det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
