Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. Värderika upplysningar - 35. Jag räddar en jurist från att bli stångad av en ko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sandgången, då jag lämnade grottan och ställde min gång
utåt, för att fritt få överlämna mig åt mina tankar.
Jag hade lämnat parken och gått över åtskilliga
åkerfält, det ena efter det andra, så fort som hade
jag haft något mycket angeläget att uträtta. Det var
liksom mina ben velat hålla jämna steg med mina
tankar. Efter att ha hoppat över en stätta, fann jag
mig på en smal väg, omgiven av höga hagtornshäckar.
Liknöjd, vilken väg jag tog, vände jag till
vänster och fortsatte min vandring lika raskt, som
förut, då jag fick höra det dova bölandet av något
kreatur. Detta kom mig att se upp, och jag blev då
varse framför mig en rätt komisk scen, som jag i
nästa kapitel skall beskriva.
35. JAG RÄDDAR EN JURIST FRÅN ATT BLI STÅNGAD AV EN KO.
Vägen var mycket smal, så smal, att blott ett åkdon
i bredd kunde komma fram, och inklämd emellan
häckarna, så att det icke var lätt att komma
uppför jordvallarna eller häckarna på sidan. De
föremål, som visade sig för mig, voro: först en ko
med huvudet vänt ifrån mig, synbarligen en mycket
ilsken en, ty hon upprev marken framför sig,
vrålade starkt, och gick framåt mot tvenne personer,
som ämnade hon anfalla dem. Den ene var en helt
liten, svartklädd person; den andre en stor, lunsig
man, som bar en jaktväska; men det löjligaste var,
att den store unge karlen, i stället för att hålla sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
