Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 36. Nära på ihjälskjuten - 37. En duell och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som död. Jag tror nog, att sådant medförde nytta
på den tiden; men jag anar, att något ont förr eller
senare kommer därav. Jag önskar, att jag måtte
misstaga mig, men i annat fall blir det blott ett straff,
som jag väl förtjänt för min dubbelhet, den jag
alltsedan dess förebrått mig.
37. EN DUELL OCH DESS FÖLJDER.
Min tid var nu för en tid fullt upptagen med
fregattens utrustning. Jag spisade vanligen middag
borta, antingen hos amiralen eller vid någon av
officersmässerna. Jag fick flera bjudningar från
marinofficerarnas mässer, men föregav alltid något hinder,
ty jag fruktade, att något kunde komma att nämnas
om min far, vilket skulle såra mig. Visserligen hade
jag intet skäl att tro, det någon av officerarna skulle
tillåta sig en oartighet; men som det dracks mycket,
då någon var bjuden till mässen, och där fanns en
mängd unga karlar, kunde någon av dessa
möjligen vid glaset säga saker, dem han icke som
nykter velat yttra. Översten åt oftast med dem och
frågade mig oupphörligt, varför jag nekade att
antaga bjudningen. Mitt svar var visst icke enligt med
sanningen, ty jag anförde som skäl, att jag icke hade
särdeles tycke för marinofficerarna.
Vi hade varit tre veckor i Portsmouth, då överste
Delmar från en av sina vänner, en major Stapleton,
fick ett brev, vilket han vid frukosten delgav mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
