Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 39. Masternas kapas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta på dessa kuster, att jag nog kan gissa, var vi
äro, kapten Keene.
– Nåväl, Cross, det tjänar till ingenting att neka,
att vi äro illa däran, och att ingenting annat, än en
vindförändring, kan rädda oss.
– Just vad jag trodde, sir. Nå-nå, det kan inte
hjälpas; och är således inte värt att grubbla över.
Jag tror emellertid, att stormen ger med sig, och
att vi ha vackert väder i morgon bittida.
– Det blir nästan försent, Cross; ty jag tänker,
det är förbi med oss om tre å fyra timmar, om icke
förr.
– Elva famnar, sir, rapporterade vakthavande
officeren, hastigt inkommande.
– Gott, mr Hawkins; håll väl fullt ut! svarade
jag.
Så snart han gått, sade jag:
– Du ser, Cross, tiden är nu emot oss, och detta
kan ej vara länge.
– Nej, sir, så hög som sjön nu går, skola vi
törna på vid fem famnar.
– Jag vet det; men jag vill icke oroa folket i
otid.
– Jag vet, ni inte upptar illa, kapten Keene, om
jag frågar, hur ni ämnar ställa till.
– Visst inte, Cross; det är min avsikt att låta
besättningen få del därav, innan jag vidtager
något. Jag kan så gärna få höra din tanke därom nu;
så snart vi komma på sex famnar, ämnar jag kapa
masterna och ankra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
