Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 41. Kampen för livet i vågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
middagen hade de flesta av mina olyckskamrater
glömt sina sorger i en djup sömn. Jag själv, Cross
och mannen med den avbrutna armen, voro ensamma
vakna; den senare plågades för mycket, att kunna
sova, och pinades dessutom av en förfärlig törst.
En liten vind sprang upp ifrån sydkanten, vilket
något livade oss, ty utan vind var föga förhoppning
att vi kunde få någon hjälp. – Natten föll ånyo på,
och folket fortfor att sova. Cross och jag lade oss
ned och voro nöjda att följa exemplet. Natten var
kall; då vi lade oss, kände vi föga varken hunger
eller törst, men i dagningen vaknade vi med, lidande,
val icke av hunger, men så mycket mera av törst.
Alla ropade efter vatten. Jag sade dem, att det onda
endast blivit värre genom att tala, och rådde dem
att sticka skjortärmen i munnen och suga på den.
Därefter steg jag upp på relingen, för att efterse,
om något fartyg var i sikte. Jag visste, att vår
största förhoppning vilade på kuttern, ehuru det visst icke
var troligt, att han skulle våga sig så långt in mellan
sandbankarna.
Jag hade varit en timma uppe på relingen, då
Cross kom upp till mig. Det tjocknar i söder, sir;
jag hoppas vi icke måtte få hårt väder igen.
– Jag tror icke, att vi få storm; men vi kunna få
tjocka, svarade jag; och det vore nästan lika illa för
oss, emedan vi skulle dö här, innan någon finge se
oss.
– Jag har lust att äntra ned i förrummet, sir, för
att se efter, om jag kan få tag på något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
