Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 43. Bob och jag nära att arkebuseras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi hade icke varit i staden mer, än tvenne dagar, då
folkets förtjusning och skryt över segern över den
franska garnisonen ombyttes i förskräckelse, vid
underrättelsen, att general Morand anryckte med en
betydlig styrka, för att återtaga staden. Deras
fruktan var så stor, att all tanke på försvar blev
fruktlös, och, just då jag som bäst höll på att övertala
invånarna att göra motstånd, rusade franska
trupperna in, tvenne kyrassierer galopperade fram och
togo mig och Cross till fånga. Några minuter senare
kom general Morand till stället och frågade, vilka vi
voro. Jag svarade på franska, att vi voro engelska
officerare.
– För bort dem och tag väl vara på dem, sade
han; jag skall här statuera ett exempel, som aldrig
skall glömmas.
Vi fördes till korps-de-gardet, där vi förblevo
instängda över natten. Följande morgon tittade en
kyrassiär in i arrestrummet. Jag frågade honom,
om vi icke kunde få något att äta.
– Cela ne vaut pas la peine. Mon ami, – vous
n’aurez pas de temps pour la digestion; – dans une
demie-heure vous serez fusillés.
– Törs jag fråga, vad det där vill säga på
engelska, kapten? sade Cross.
– Jo, det är rätt uppmuntrande. Han säger,
att det icke lönar mödan att äta, emedan vi inom en
halvtimma komma att skjutas.
– Jaså; de ämna väl då skjuta oss först och döma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
