Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 46. Jag ärver godset och blir en Delmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och svarade: "Gott, gott, jag ser; jag skall tänka
därpå. Jag avgör ingenting; jag måste höra, vad
översten säger!" Detta var just vad jag önskade
att hon icke skulle göra; men hon var bestämd, och
jag nödgades lämna henne, översten
efterskickades, men jag vet icke, vad resultatet blev, eller
rättare, kunnat bliva, ty lyckan stod er bi på ett högst
oväntat sätt. Då jag gick ut ifrån fröken, blev jag
varse tvenne gentlemän som kommo åkande i en
postvagn. Den ene av dem syntes mycket sjuk och
matt, och med möda förmådde han gå uppför
trapporna. De frågade efter överste Delmar, och blevo
införda i förmaket, tills översten skulle komma ut
från fröken Delmar. Jag såg honom, då han kom
ut; hans ansikte utvisade då så mycken belåtenhet,
att jag var förvissad, det han fått sin vilja fram
hos den gamla. Jag gick hem, under föresats att
bränna upp det nya testamentet, om icke för annat,
åtminstone för att vinna så mycken tid, som
fordrades för att skriva ett annat. Men följande morgon
kom ett bud från Madeline Hall med begäran att
jag genast skulle komma dit. Jag gjorde så, men
tog icke testamentet med mig, emedan jag visste,
att, om jag det gjorde, skulle det samma dag blivit
underskrivet. Men jag misstog mig: man hade
skickat efter mig med anledning av överste Delmars
frånfälle, som på morgonen blivit skjuten i en duell
med major Stapleton, densamme som ni duellerade
med. Det upplystes, att kapten Green hade
underrättat majoren om det yttrande, översten haft om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
