- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
37

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vid Grosbeeren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

— Hvar är jag ... — sade hans svaga, nästan
döende stämma, — är jag på Dahla?

Han tillslöt återigen ögonen.

— Max, känner du ej igen mig? — frågade
Henrik med vibrerande röst.

— Hvem talar? — sade han alltjemt lillslutande
ögonen.

— Henrik Nordensvärd! — svarade denne med
långsam, klar och klangfull stämma.

Han såg nu upp.

— Henrik!. ♦. O, min gud är det möjligt... Om
jag dör så... orden slocknade.

— Är det något som ligger dig om hjertat?

— Ja, tvänne ... ting .. .

— Sag!...

Han försökte tala, men föll i en ny svimning.
Doktorn, en ung man, bataljonsläkare vid
Skaraborgs regemente, inträdde.

— Välkommen, Dahl, — sade Henrik med en
hastig och hjerlig ton, kramande hans hand. — Det är en
broder jag här återfunnit, om du kan, så rädda honom!

— Ja, om jag kan! — sade betänkligt Dahl.

— Misströsta icke, med Guds hjelp kan du!

— Med Guds hjelp, — upprepade K., — är du
Nordensvärd också en af dem som vill blanda vår Herre
med i allting? Har Han ej nog ändå att sköta?

Nordensvärd svarade icke. .. Men efter ett uppehåll
sade han till K.:

— Vi äro alldeles för många i det här kyffet.

— Ja bevars, jag retirerar gerna ... här är ej
afundsvärdt att vara! — menade K.

Dahl, som hade alla erforderliga tillbehör med sig,
förbandl såret, hvilket behöfde en ny skickligare
förbindning. Nu tog han af sig vesten, med hvilken han
tillstoppade hålet i fönsterluften.

— Nu måste jag till en annan sjuk, — sade Dahl;
— men återkommer i dagningen.

Den sjuke föll i sömn. På en trästol satt
Nordensvärd vid hans bädd. Klockan var omkring 11 på
aftonen. Månans ljus var den enda prydnad som den lilla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free