- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
60

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Familjen i Prestgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

Vid hennes inträde i matsalen var prosten inne och
anrätlningen redan på bordet.

— Jag tror, all unga Nordensvärd varit har på
förmiddagen? — sade han.

— Ja.

— Hvarföre bad du honom ej till middagen?

— Jag gjorde det visst; men han hade brottom till
Wäsby. Det har kommit underrättelser med poslen i
dag från Tyskland, och Ursula har fått bref från löjtnant
Henrik. Är det med hennes fars begifvande, som hon
korresponderar med en ung karl?

— Med Henrik Nordensvärd må hon gerna
korrespondera ; men maten kallnar, kommer hon icke? —
och i samma minut syntes Ursula med sina förgråtna ögon.

Pigan inträdde; fadren varför grannlaga alt hvarken
med blickar eller ord fråga sin dotter om anledningen till
hennes upprörda sinnesstämning.

Tretion år gammal, när Max Osbahr lemnade Dahla,
kunde ej Ursula ega något klart medvetande af den känsla,
hvilken sedermera blef, om vi så mä uttrycka oss,
hennes lifselement. När Max, en tolfårig gosse, inträdde i
archiater flerlz’s hus, hade Ursula, fastän hennes mor
ännu lefde, blifvit en medlem af den lilla skolan.

En oförklarlig dragningskraft närmade de båda
barnen lill hvarandra, och det var rörande att se, huru de
voro ett i sina lekar, i sina nöjen, i sina böner, ja lill
och med i sina sorger; när Ursula förlorade sin mor, var
Max den ende, som förmådde upprätthälla hennes
nedslagna mod; när Max misste sin bror, var det Ursula
ensam förbehållet att skingra dysterheten i bans lynne.

Från den dag, då fosterbrodren, som hon kallade
honom, flydde föräldrahemmet, daterade sig den stilla
melankoli, som mot hennes vilja uppenbarade sig i hen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free