Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Hemlands-scener
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Han lutade sig ned, kysste henne, kysste barnet,
Tio minuter förflöto utan att ett ord vexlades.
Det var en af dessa sällsporda stunder i lifvet,
hvilken är värd att benämnas skön... en af de få, sona
man äfven vid grafvens brädd skulle vilja återkalla.
Denna vältaliga tystnad afbröts först af henne.
— Hända hvad som vill, komme hvad som helst,
har jag dock varit lycklig. Ack, Ragnar, jag tror all
denna stund öfverväger alla de ljufva vi under de första
oförgätliga månaderna af vårt äktenskap genomlefvat.
Hans blick och hans kärleksbetygelser svarade henne.
— Ja, — sade han slutligen med dämpad rörelse,
— detta barn, värt barn... har, om möjlig», ännu
fastare tillknutit våra hjertans oslitliga förbund . . .
— Men döden, döden . .. den kan ju slita "alla
förbund" .. . allt, allt?
Dragande sig något tillbaka, såg han på henne med
en outsäglig blick, sägande med en vibrering i rösten:
— Är ej kärleken starkare än . . . döden?
Medan de båda makarna en fullgod timma utbytte
tankar och känslor, slöt den öfriga personalen en rund
kring Bergenstrahls unga reskamrat, Marianne Osbahr.
Blyg och skygg för de främmande ansigten hon för
första gängen såg, var hon icke i denna stund till sin
fördel.
Hon salt tyst på den stol, der hon engång tagit plats,
svarande med sänkta ögon ja och nej på de frågor man
gjorde henne, lindade snibben af den svarta
sijkesschaw-letten kring fingret; med ett ord, den stackars flickan
visste ej huru hon skulle vara.
Den, som någon gång i sin ungdom befunnit sig i
en dylik belägenhet, fattar väl hvad den femtonåriga
Marianne i dessa för henne pinsamma stunder erfor; hon
hade väl härdat sig något under resan, då hon både till
sjös och lands varit ensam med en för henue hittills
obekant man; men nu såg hon på en gång trenne nya an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
