Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. I Köpenhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
— Herren vet hvilka öden .1 gå^i till mötes . . . men
jag har ej mod alt säga nej!—sade Gyllenbnrg, och såg
på sin hustru.
— Det ser ut, — svarade lion, — som det vore
Han sjelf, hvilken närmat deras vägar, huru de än korsa
sig, till hvarandra.
— Hon har, vet du Nordensvärd, för att bispringa
oss, — förtäljde Gyllenburg, — återigen salt sitt
halsband .. . sin amulett, och hon hade knappast gjort det
förrän jag insjuknade ... jag välsignade henne . . . men
jag är nog barnslig för alt mot bättre vetande och
öfvertygelse, om ej fästa mig, åtminstone tänka på
spågum-mans ord: "all förrän det förlorade kommer till rätta
igen, blir ingen frid i vår slägt.’’1
Stillatigande upptog Henrik ett fodral ur sin ficka,
och ur delsamma ett skönt äkta perlband, som han knäppte
kring Engels hals.
— Hvad gör du Henrik? — frågade fadren.
— Pappa se! och Engel störtade fram till sängen.
— Det äkta perlbandel! — sade Gyllenburg
lång-e¾ffity förande sin hand mot ’^eriraden, som låg på
dotterns alabasterhvita hals.
— Henrik! — inföll Elisabeth, — har säkert köpt
det af den juvelerare, till hvilken Engel för 1000 rdr
rgs, försålt detsamma. Men min son, — tillade hon
med ömhet, — hade du råd dertill?
— Det blir också min enda present till min fästmö 1
Nu steg äfven han fram till fadrens hvilobädd.
Engel sjönk ned på sina knän,^och Henrik vid heu-
nes sida.
— Välsigna oss — bad han.
— Gud välsigne er mina barn, Gud gifve dig inin
Engel-, den lycka med din blifvande make, som din
moder saknar med sin.
— Gifve Gud! — inföll Elisabeth, — alt kärleken
blefve så bofast både i edra hem och i edra hjertan, som
den varit del hos oss . .. det är sannt, vi hafva varit
flyttfoglar på jorden . . . men hvarest vi byggt våra
pro-visionella bo’n, har den flyttat med.
Perlbandel. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
