Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Sex år senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
dera sina frikostiga händer, raeu deras finkänsliga
grannlagenhet afböjde, fastän pä ett för henne icke särande sätt,
hennes kärleksfulla afsigter.
Appolonia hade afflyttat från orten, till en af
provinsens mindre städer, hvarest hon lyckades att som
ordspråket säger, slå puder i ögonen, på de personer som
icke dagligen omgåfvo henne.
Bland hennes många vackra karaktersdrag var äfven
det, att aldrig , öfvervinna den ovälja hon en gång fattat
mot någon viss person, och Ursula fortfor att, fastän skiljd
fr,ån henne, vara föremålet för hennes hat. I tysthet
trakterade hon sina så kallade vänner med mer än en
apokryfisk berättelse, som ställde styfdottern i en för
henne ofördelaktig dåger. Max kunde hon icke heller
fördraga, men hennes bittra agg nådde dem dock ej,
hennes makt var alltför inskränkt att inkasta ett enda törne
i deras stilla husliga lycka.
Lagman Hertz och hans hustru, gamle baron
Bergenstråhle och hans familj, hvilka liksom bipersonerna i
ett större skuggspel, någon gång framskymtat pä scenen,
lefva, verka och röra sig hädanefter som hittills inom
deras familjer, under det att de, i likhet med alla
dödlighetens barn, då och då måste betala sin skatt till den
lag, som förbjöd någon varaktig lycka pä jorden.
Baron Bergenstrahls små svagheter och vanor, dels
härledande sig från brist pä uppfostran och ett inskränkt
förstånd, dels från ett oafbrutet vistande inom en enda
liten trång krets, tilltogo i samma mån som ålderdomen
nedböjde hans skuldror; och till följe deraf kallades han
"barn på nytt."
Lagman Melker Hertz, en af de sju, som hade sin
farbror archiatern att tacka för sin fortkomst i verlden
verkade oafbrutet, både som embetsmän, familjefader och
medborgare pä den icke lysande men hedrande bana,
han en gång valt. Han var föga omtalt, något mindre
fördelaktigt hade man icke om honom att säga, och det
goda han i tysthet utöfvade korade man icke.
Benedikta som redan närmade sig de sjuttio åren,
> hade flyttat till Altotp, Henriks boställe, der hon som
barnsköterska förnölte sina återstående dagar; hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
