Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-^JVO 2 3
onJlr—
nare porträttbilder. Då han i början af 8o-talet lefde
midt i kamratkretsens vilda konstnärslif med dess
hägringar af stundande triumfer, blir hans konst en
återspegling däraf. I porträttet af Österlind, med dess
gyllenbleka karnation och dess fond af flammande
purpur, ger han oss konstnärstypen par preference,
otålig, eldig och med blicken famnande en lagerkrönt
vision. I porträttet af vännen Carl Emerick
Skån-berg möter en fysionomi, där hoppet om
konstnärlig framgång är parad med fordran på mondän succés.
Öfver hela den lilla mannen, där han i sin ljusa
sommardress är ställd mot fonden af en gammal gobelins
läckra toner, hvilar en air af grand seigneur;
själf-säker och naiv, är hjälten i så månget
konstnärsäfven-tyr på en gång verldsman och bohémien, artist ut i
fingertopparne. Äfven i den tredje duken ger oss
Josephson en sida ur det dåtida konstnärslifvet vid
Seine, i det han framställt journalisten Renholm som
intervieuware, då han gjorde en rond kring ateliererna,
samlande sina förberedande anteckningar — »notes» —
rörande arbeten, hvilka på årets Parissalong skulle
föra runorna med den äran.*
* Denna målning har i likhet med »Strömkarlen» lidit skada i det att
karnationens kolorit med åren blifvit allt blekare, beroende på att det
chremserhvita ätit .sig igenom. Josephson har i dessa båda dukar förfarit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
