Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oaktadt mycket af barnet, hvars sorg är vemod och
hvars glädje öfvermod. Ja! Kontrasterna spåras till
och med i företeelser af rent yttre natur, exempelvis
hans skrifstil och sätt att föra penseln. Medan han
bredt och kraftigt borstar sina första pariserdukar,
förete hans bref —- hvars litterära stil är mera
ciselerad än egentligen pittoresk — i kalligrafiskt hänseende
en sirlighet, som vore de prentade med silfverstift.
Under det han med makalös flotthet fullbordar Ville
Vallgrens porträtt, därtill ej användande mera tid än
hvad de båda, målarne och modellen behöfva för att
tömma en flaska sherry — så är hans
tillvägagångssätt vid andra tillfällen betänksamt: först sedan han
låtit penseln beskrifva tusen snirklar i luften, sätter
han färgen på duken. Att resultatet icke förty bär
inspirationens friskhet, kommer af att känslan alltid
bibehåller sin höga temperatur. Han behöfver aldrig
följa det Stevenska rådet: om högra handen blir för
skicklig, så begagna den vänstra! Ty större än hans
virtuositet och mäktigare förblir alltid den lidelse, som
var själfva resonansbotten i hans naturs mångsträngade
instrument.
Kanske, när allt kommer till allt, att gåtan till
hans målargenis egenart lättast funne sin lösning, om
man stannar framför den palett, som han lagt ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
