Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK.
Tog jag ej själf den hand, som nyss slog
mig? Känner du ej lifvets värme strömma öfver
i din hand från min, — har den ännu ej förmått
tina upp isen, — smälta ditt motstånd och bränna
sig väg till ditt hjärta? — Hvad ser du då i mina
ögon, — ser du hat, eller —
(Karin slår ned ögonen förlägen och röd.)
ERIK.
Nu känner jag igen dig, nu är du samma
skogsblomma, som tjuste mig därute på torget,
och som det lyste mig att plocka och fästa vid
mitt hjärta. Men nyss, när du slog, var du endast
en simpel kvinna ur folket.
KARIN.
Förakten I då kvinnan ur folket?
ERIK.
Nej. Men jag älskar endast hvad som tjusar
mig. Och mig tjusar blott den nakna
mänskligheten afklädd de högbomes högfärd, — afklädd
de simples simpelhet. Jag älskar den medfödda
adel, som ej följer med börd eller stånd utan är
såsom skogsblomman, som slår rot hvar den
behagar, och blommar, där den slagit rot och funnit
skydd och sol. Och doften af den slog emot mig
när jag såg dig — (tar fram en rosenbukett ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
