Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej.
NILS STURE.
Nej, du har heller ingenting att frukta. För
lif och död råder Gud, trots allt hvad människor
spå. Och så blinda äro vi människor inför vårt
eget öde, att vi den ena minuten knappt kunna
ana hvad den andra skall bringa! — Till och med
en sådan här liflös tingest {håller upp bönboken)
vet mer än vår fattiga aning. Fråga den om hvad
du vill, — alltid har den ett par sanningens ord
redo, att draga blicken till sig och gifva tanken
näring, så den växer ut och blommar i en vissare
aning. Men ej mer, — utöfver aningen komma
vi aldrig.
Det är en god vän en sådan bok. Och en
bättre vän kunde min mor ej gifva mig på min
färd genom lifvet. Ty aldrig svek mig den heliga
boken, — alltid hade den ett ord till tröst — —
— (kysser bönboken) Karin Månsdotters bönbok,
— har du också ett tröstens ord för min själ?
(öppnar den på måfå, låser:)
— “Dödens rosor". (hajar till) Döden?! —
Vill du bereda mig till döden?! (låter boken sjunka.
Ansiktet får ett allvarligt uttryck.)
(Den gamle fångvaktaren tråder nårmare.)
NILS
(efter en kort paus).
Dödens rosor! (höjer boken igen och låser) —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
