- Project Runeberg -  Ung-Hans' kärleksbref /
57

(1897) [MARC] Author: Adolf Paul
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till ditt hem for att tala om lör dig hvad du
redan visste. Ej för att jag skulle varit osäker om
ditt svar, det visste jag för länge sedan att jag
var jag ocli du var du, och att vi skulle samman
komma. Men jag var ej säker på att få tala
ostördt med dig, och jag fick lof att ha visshet,
innan jag reste utomlands! — Så ringde jag på
och pigan öppnade och sade: »Det är ingen
hemma, bara fröken Magda!»

»Bara!» Hon räknade dig visst till barnen,
men det gjorde inte jag, som du vet, utan steg
på. — Jag glömmer aldrig af hur jag sodan
fann dig oeh din lilla syster utsträckta, som ett
par lata kattungar, på solforna i lusthuset! Och
heller inte hur din syster tvärt anade hur det
var fatt, och alltid kom för fort igen, när jag
skickade bort henne, än efter det ena, än efter
det andra.

Men ännu i denna stund vet jag inte hur
det sedan gick till. Endast hur du, utan att
betänka dig det ringaste, gled öfver till mig,
och smög dig till mitt bröst och blef kvar där.
Och där blir du nu för all tid, Magda; aldrig
ger jag dig fri, om du så både mig själf därom,
aldrig så vackert.

Fast nog vet jag hvem som blefve glad om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:12:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phunghans/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free