Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drömmer — och snarkar, — ja, för du är det
som snarkar, så jag inte kan få sofva i fred af
räddhåga får att taket skall lyfta sig och falla i
spillror öfver mitt syndiga hnfvnd. Och det är
ej möjligt att få dig vaken.
Utan din store Hans sticker sin upphöjda
högra fot i den ena toffeln, låter den vänstra
majestätiskt fåija exemplet och står så en stund
på sina himmelska ben och brummar för sig
själf. Ty tofflorna äro får små.
När han alltså brummat hafver, gäspar han,
— när lian gäspat, gäspar han ännu en gång,
— när han det gjort bligar han på sin lata hälft,
suckar, ser på henne en gång till, suckar inte
mer, utan går till henne och ger henne en kyss.
Och då tar hon tag i honom, drar honom
till sig och kysser honom igen alltjämt
snarkande, — och då tar han henne i sina armar,
och snarkar snart lika upphöjdt som hon. Tills
solen står högt på himmelen och pigan knackar
på dörren och frågar: »Om herrskapet inte tänker
äta middag heller?»
Äta middag?! — Middag?! Hvilket trivialt
ord! Yi komma inte att äta annat än
kärleksmåltider, både bittida och sent. Så att gå nu
inte och lär dig koka, därför att jag var oförsiktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
