Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låt dina vågor vräka vildt upp emot den
förtorkade strand jag är dömd att lefva på, —
låt dem öfversvämma den och rycka mig bort
ur min ödemark, låt ditt djup uppsluka mig.
Och tröttna ej, — låt mig aldrig komma till
besinning, bedöfva mig, och låt mig förgås under
trycket af din allsmäktigket, för att ånyo
uppstå till ett annat lif! Och det lifvet är åter:
att älskas af dig, och få älska dig, utan att
någonsin komma till besinning.
Du är min passion, mitt lättsinne, min hälsa
och min sjukdom! Jag lefVer i feber båd natt
och dag, och min feber är du. Och aldrig vill
jag tillfriskna från den febern. Om så Venus
själf komme och slösade all sin skönhets
läkemedel på mig, hon kunde ändå ej göra mig
frisk mera,
Ty du är redan min fru — du blef det för
länge, länge sedan. I tankarna, — i drömmen
gaf jag dig redan allt, hvad jag ännu ej gifvit
dig i verkligheten. Och jag var kung. Och du
mitt kungarike!
Neka ej till det. Jag är ej så utan känslor,
att jag ej vet hur du darrade af passion i mina
armar och hur samma längtan, att äga hvarandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
