- Project Runeberg -  Ung-Hans' kärleksbref /
112

(1897) [MARC] Author: Adolf Paul
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

het, — på lugn och på stormande rörelse! —
Gif! —

–––Hvarför dröjer da? Hvarför tvekar

du än? —

Så sjung då, — sjung min längtan till ro,
— sjung min oro till sömns I Sjung mig en
sång, du min fågel i skog, — en sång som gör
mig glad — en sång, som lär mig hoppas, —
en sång om våren!

Ty det måste snart blifva vår!

I min jord ligga så många frön, hvilka
redan ha börjat gro och skjuta rötter, och de
längta upp i solljuset för att få blomma och
sätta frukt. Men jorden är frusen.

Det är höst och gråkalit, — inga färger i
naturen, intet ljus och ingen värme hvart jag
än ser. Och snart är vintern här, och sedan —
hvad kommer sedan — hvad?

Sjung mig en sång därom, — lär mig
hoppas på min vår, gif mig tron på den, lär
min andes slumrande barn drömma om den, så
att de hålla ut med väntandet och ej af
otålighet sträcka ut sina hjärteblad för tidigt, frysa
bort och dö. — Bevara lifskraften i mig, den
korta tid som ännu är kvar tills solen börjar
skina, — sjung mig till sömns, gif mig lifvet

m

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:12:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phunghans/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free