Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mister det; han funderar på graden, men spelar bräde och blåser
B-kornett och slår graden ur hågen; försöker sig som
folkskolelärare och tycker det vara »idiotiskt»; försöker på läkareexamen
men finner den »vetenskapens rötter torra». Han bryter åter af
sin Upsala-kurs, går in vid teatern och uppträder som statist,
hvilket också är tråkigt. Kommer åter till Upsala och skall
ånyo läsa på graden, men skrifver i stället teaterpjeser, lyckas
ömsom och misslyckas, — allt under ett ständigt »festande» i
Stockholm och Upsala, i staden och på landet, med orgier, som
icke synas lemna mycken kraft öfrig för studier. Midt uppe i
denna uppfostran afbrytes alltsammans, — och så är det
universitetet eller samhället som bär skulden.
Så »uppriktig» har emellertid förf. varit i denna sin skildring
af hjeltens personliga lefveme, att han svårligen kan räkna på
tänkande läsares instämmande i den slutsatsen. Tvärtom, denne
skall döma, att skulden till det som skedde i ovanligt hög grad
låg hos det subjekt, som genomlöper hela denna utveckling;
det är icke samhället och uppfostran som förderfva honom, utan
det är han som försummar, försmår och förvänder den
uppfostran, som honom bjudes.
Förf. har nog härtill det beqväma svaret, att Johan
»kommit på det klara med sin oansvarighet och är fullt medveten om
sin viljas ofrihet». Men om också denna all mannakraft dödande
lära redan skulle hafva vunnit någon anklang hos vissa
vilsekomna ynglingar, är den svenska allmänheten helt visst icke
beredd att godkänna en dylik individens bankruttförklaring. Den
lägger blott ännu ett moment till allt det myckna i denna bok,
som’ betager hjelten läsarens sympatier.
Berättelsen om Johans själsutveckling är, såsom vanligt hos
denna författare, kryddad af glåpord mot allt och alla, glåpord
mot Gud och menniskor, mot seder och lagar, mot institutioner
och individer, men glåpord, som verka betydligt mera genom
råhet än genom qvickhet. Lefnadsteckningen interfolieras och
afbrytes också allt emellanåt genom lefnadsfilosofiska,
litterärhistoriska och socialpolitiska betraktelser och aforismer, som det
är obehagligt att qvalificera. Den som läst hvad förf. förut
producerat, är van att icke begära stort sammanhang eller
tankestyrka i hans utgjutelser, men i föreliggande arbete gå de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
