Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvart Strindberg vill komma och hvad hans egentliga
mening i denna sak är, får man fullkomligt klart för sig,
när man kommer till sid. 251 i samma bok: »Denna sommar
(d. v. s. när han var aderton år gammal och nyss blifven
student) var han för första gången hos en flicka. Han kände
sig snopen, som så många andra. — Jaså, det var
alltsammans! — Det var kostligt, att det skedde midt emot
Betle-hemskyrkanHvarför hade det emellertid icke skett förut,
1) Detta var »kostligt» derför, att han ej långt förut varit »Guds
barn» d. v. 9., såsom han sjelf öfversätter det, »läsare» och flitigt gått
i Betlehemskyrkan. Detta pågick, när han var mellan fjorton och
sexton år gammal och är föremål för långa beskrifningar i sjelf
biografien. Grunden dertill var lagd af hans mor, den af honom ring*
aktade f. d. pigan, och på denna grund bygde sedan styfmodern, den
»olärda» f. d. husmamsellen. Men hans verkliga »väckelse kom
egentligen till stånd genom en »väckt» flamma. Han blef nämligen vid
femton års ålder kär i dottern till värden i det hus, der hans
föräldrar bodde, en stor, karlavulen, emanciperad, trettioårig flicka med
sockersjuka och vattsot, hvilken både »rökte och drack sitt glas»
( = »den första kärleken», ehuru man förut fått veta, att han var kär
redan vid åtta år9 ålder och sedan vid tolf års ålder i en tjugo års
inspektorsdotter, för hvilken hopplösa kärlek han funderade på att
dränka sig). Ehuru den trettioåriga redan var förlofvad (fästmannen
vistades dock utomlands) uppstod en liten kurtis mellan henne och
den femtonåriga herr Strindberg, och som hon var »läserska», så blef
han nu »läsare» på fullt allvar. — Jag har hört menniskor med sorg
tala om Strindbergs »affall från sin tro». Värre än så var det
emellertid icke med Strindbergs tro. Den bestod i ingenting annat än
att den med allting sjukligt och pjunkigt missnöjde gossen en liten
tid försökte sig på religionen såsom han försökte sig på en mängd
andra saker utan att göra allvar af någonting. Sjelf gör han
emellertid mycken affär af sina erfarenheter från denna »väckelsetid», liksom
af allt hvad han gjorde, sade och uppledde som pojke. Från
ståndpunkten af denna erfarenhet bedömer han nu förstås allt hvad religion
och religiositet heter. Han har ju sjelf varit så verkligt religiös som
någon kan vara, ja, en »försakande korsdiagare». Då måtte han väl
vara kompetent att bedöma den saken nu, när han vid vunnen högre
upplysning »hatar Jesus för att han bjuder honom korsfästa sitt kött».
Det hatet begynte för öfrigt redan när han vid aderton års ålder
började »gå till flickor», hvilket han fann vara trefligare än att gå i
Betlehemskyrkan. — Herr Strindberg lefver i det förflutna, men han
kan också konsten att lefva af det förflutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
