Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingar, som under studenttiden utgjorde mitt umgänge, bestod
visserligen af »idealister», men iöke sådana idealister, som
slutade sina idealistiska samqväm med att supa sig fulla och
sedan gå till bordeller. Mina idealistiska vänners nöjen
be-stodo i fotvandringar, bollspel och annan rekreerande sport.
Men deras hufvudsakliga sysselsättning i Upsala var arbete.
De tillbragte icke dagen med att kritisera och missnöjdt
grina åt allt och alla, åt »imitatören» Tegnér,
»genomsnitts-artisten» Torvaldsen och den »djeflige» Geijer, åt det
tyranniska examenstvånget, de bondhögfärdiga professorerna, som
bara fordrade kryperi och uppfostrade till slafviskhet, eller
med att afundas bättre lottade kamrater och rufva öfver sin
egen tryckta och misskända tillvaro samt blåsa B-komett och
spela bräde i förargelsen öfver att »ej ha några böcker».
Mina vänner voro för litet snillen för att hafva tillräcklig
sysselsättning med att beundra sin egen storhet och för att
finna det ordnade arbetet under sin värdighet. Derför blef
det också någoting annat af dem än litterära trashankar. —
Hr Strindbergs och min erfarenhet är så olika, det är
skillnaden. Men en fräck och oförsynt lögn är det af hr
Strindberg att pågtå sin erfarenhet vara den enda
verkligheten eller att resonnera och komma med slutledningar, som
om detta vore fallet.
Och i sammanhang härmed vill jag äfven påpeka
lågheten i Strindbergskotteriets tilltag att med både öfversitteri
och skadeglädje söka nedtysta sådana motståndare, som i
sin ungdom fört ett lif å la Strindberg, men som nu äro
ärbara och sedliga menniskor, nedtysta dem genom att
upprulla det förflutnas taflor. Denna låghet är just värdig
sällskapet. När det är fråga om den stackars »Johan» sjelf, då
skjutes alltid skulden från Johan på omständigheterna, på
»blodet», på Gud och hela verlden. Johan sjelf har ingen
skuld, ty han är ofri och derför förstås skuldfri. Om Johan
gäller utan inskränkning hvad som stod om Karl XI i
envåldsakten, att »han ingen är på jorden för sina actioner
responsable». Men helt annat är det med hr Johans
motståndare. De ställas minsann till rätta för hvad de hafva
brutit, såvida de förgripa sig på Johans forfattareskap; annars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
