Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
misstaget uppslogos for smutslitteraturen dörrame på vid
gafvel; åklagaremagten tilltäppte munnen på sig sjelf. Detta
åtal var icke blott ett bevis på total oförmåga att uppfatta
situationen, ett bevis på bristande »blick», utan också ett bevis
på den osanning och skefhet, som ofta utmärker allmänna
förhållanden och allmänna åtgärder. Om en enskild
men-niska gör sig till religionens varma försvarare, korsar sig
vid hvarje religiös hädelse och, så långt hennes magt sträcker
sig, strängt bestraffar hvarje religionsbrott, men deremot icke
frågar efter öfverträdelser af sedelagens mest enkla och klara
bud, så kallas och anses en sådan religiös ifrare med rätta
för en skrymtare. Vill ett hus, en familj med all gewalt
påtrycka sig en religiös prägel, under det att det icke tas
så noga med moral och sedlighet, så är detta ju ett
föraktligt bigotteri. Sak samma med samhället i stort, med staten.
Det är icke värdt, att staten åtalar för hädelse mot religionen,
under det att den samtidigt negligerar grofva kränkningar af
sedlighetsbudet och sedlighetskänslan; att staten nitälskar for
Gud, när den icke nitälskar för sedligheten. Detta är
ingenting annat än ett slags skrymtaktigt bigotteri, som hämnar
sig sjelf. Har man icke hunnit så långt, att man står på
den allmänna moralens lägre ståndpunkt, är det sannerligen
ej värdt att gifva sig sken af att stå på religionens högre
ståndpunkt.
Det är icke min mening, att något angrepp ex officio
nu skulle göras på den smutslitteratur, som redan är
utkommen. Här gäller satsen: den som tiger han samtycker.
Hafva myndigheterna hittills genom sin tystnad tillåtit giftet
spridas, kunna de honnêtement icke ett, tu, tre gripa in. Det
skulle taga sig ut som en löjlighet och skulle ännu nfer
blottställa dem. Men det är min mening, att nästa gång
vår litteratur »riktas» med någon sådan uselhet vederbörande
myndighet då genast, utan att sofva på saken, använder den
magt, som den är skyldig att använda. Vi laglydiga
samhällsmedlemmar fordra att slippa längre stå rättslösa gent
emot detta otyg. Vi hafva gjort det länge nog. Vi fordra,
att myndigheterna icke måtte öka sin skuld med den svag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
