Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visst bör man tänka högt om ungdomen, tro på
ungdomen. Men denna sanning blir såsom alla sanningar endast
en fras, som skadar, om hon far skymma bort andra
sanningar, hvilka äfven måste tagas med i räkningen. Icke
tänker man mindre högt om ungdomen, icke tror man mindre
på ungdomen derfor, att man vill rädda ungdomen från de
faror, som faktiskt hota den. Sjelf vet jag icke med mig,
att jag brutit mot den lagen, som bjuder: Aktning för
ungdomen! Angående den saken tror jag mig lugnt kunna vädja
till mina f. d. lärjungar. Och i sammanhang härmed vill
jag på förhand bestäm dt protestera mot en sådan förvrängd
uppfattning af hvad jag yttrat om de unga litteratörerna,
att detta skulle innebära ett brott mot nämnda lag, på samma
gång jag också vill förklara mig vara fullkomligt medveten
om att jag — jag hade så när sagt lyckligtvis — ännu icke
är tillräckligt gammal för att kunna sätta ålderns auktoritet
emot deras. Den egenskapen behöfs icke heller för att
uttala den dom, som många i sitt inre falla öfver en skara
ynglingars och unga mäns oförsynt slyngelaktiga tilltag att
vilja regera samhället.
Jag har ju dessutom också gifvit mitt erkännande åt
och påpekat det berättigade och den sanning, som gömmer
sig i den af dessa »litteratörer» gjorda litteraturen. Och jag
vill ännu en gång göra det, emedan vi icke hafva rättighet
att förbise detta motiv till snar hjelp, till att göra något.
Denna litteratur, mot hvilken jag här vänder mig och hvilken
jag, så vidt tid och krafter dertill gifvas mig, i min ringa
mån fortfarande vill bekämpa, denna litteratur med sin
sedeslösa åskådning och sina sedeslösa läror har i troligen de
flesta fall till sitt första upphof den unges f örtviflade suckan
efter hjelp i en kamp, till hvilken naturen sjelf utmanar
honom, en kamp, i hvilken han vanligen besegras, derföre
att ingen lyssnar till hans suckan och gifver honom den
hjelp han behöfver. När han i stället först blir lemnad åt
sig sjelf och när sedan hans motståndskraft försvagas genom
missförhållanden af olika slag inom familjen och inom
samhället i dess helhet, är det då att undra öfver, om slutet
blir hvad Strindberg berättar om sig sjelf i sina sjelfbiografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
