Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle beskrifva skarlakansrödt, använde för ord och
tonfall. Man kan vara säker på, att han sökte få
fram det liksom flammande, högtfarande i färgen.
Icke färgens kvalitet, men dess relationer till andra
sensationer, dess rytmiska relationer, kan jag
måhända säga. Det finns nämligen en rytm i
kvalitetsöfvergångarna. Lägg nyanser af en färg intill
hvarandra, och förnimmelsens öfvergång från den ena till
den andra skall uppfattas som endast ett kort steg,
det ena möjligen något längre än det andra. Lägg
en annan färgkvalitet bredvid, och förnimmelsen gör
ett vida längre steg, olika allt efter den färg det är.
Men lägg i färgskalan ett bälte skarlakansrödt utan
särskild förmedling, och det ger en choc, det fins
icke mer en jämn öfvergång. Denna färg gör ett
häftigare intryck, presenterar sig i ett helt annat tempo
än de stillsamt framträdande. Den kommer icke som
en dunmjuk flöjtton utan som en trumpetstöt. Med
ett ord, likheten mellan de två disparata
sinnesintrycken ligger icke i sensationernas kvaliteter[1], som torde
vara med hvarandra ojämförliga, utan i
apprehensionen, den akt hvarmed vårt medvetande upptager
intrycken. I apprehensionsaktens rytmiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
